Vi satte upp en klass 1 hoppbana som vi körde. Det gick fint, lite ofokuserat första gången och jag klantade till det med handlingen. Andra gången gick det bättre. Rättade till två misstag och gjorde om det tredje ytterligare en gång. Men det kändes bra. Bra fokus, bra fart och vi hade så kul på banan! Förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt att hitta det på nybörjarcupen! Övning övning och mer övning.

Ådi fick springa några gånger i säcken. Han tycker fortfarande att den är läskig. Den här gången var underlaget i säcken inget problem utan själva mörkret och släpet på ryggen som utgjorde ett obehagligt inslag i träningen enligt herr Myrslok. Så framsteg där även om de är små. Tränade även däcket och den här gången hade polletten trillat ner och han förstod att man faktiskt ska hoppa genom den där konstiga ringen. Förra gången hade han ingen koll alls på vad som förväntades av honom. Duktig herr Myrslok. Vi körde lite hopp och hindersug i halvmåne som avslutning. Härlig attityd och driv framåt.

Både Bell och Ådi har ett oförklarligt intresse och sug efter balansen och a-hindret. Så fort de får chansen tar de sig på eget initiativ upp på de hindren. Att Ådi gör det fattar jag inte, vi har inte ens börjat träna på dem ännu. Ett par riktigt klätter apor de där två.

Dagen avslutade med en härligt lång promenad på 9 km tillsammans med min syster Emma. Större delen i koppel för ovanlighetens skull. Nu sover de sött i soffan efter en händelserik dag. <3

Med Maria körde vi en klass 1 hoppbana från tävlingen som var på Götene BK den 12 maj. Banan delades upp i fyra olika sektioner som vi körde en och en separat. Väldigt nyttigt och lyxigt att få någons totala uppmärksamhet. Det jag fick med mig var som vanligt att jag hade en duktig självständig hund med sug på hindren. Och en massa saker jag gjorde fel.

Jag ska tänka på:

• Att inte släppa henne med blicken/kontakten, då hittar hon på egna vägar.
• Inte vara så sen med de muntliga kommandona.
• Inte trycka ut henne med armen, viktigt att jag har koll på hur långt ut från kroppen jag håller den så hon inte springer förbi hindren.
• Lita på hennes självständighet.
• Använda hennes namn istället för ”här”.
• Stressa inte och tänk efter vad du ska göra och gör det.

Ådi var också med denna gången. Det var meningen att vi skulle träna lite innan kursen satte igång men när vi kom ut på planen var han alldeles för disträ och ofokuserad för ett agilitypass. Istället blev det miljöträning och kontaktövningar för hans del. Nytt ställe, lång bilresa, massa hundar och en massa skjutande från skjutbanan intill blev för mycket för honom. Men kontaktövningarna gjorde han med barvur.

Skärpning Malin! Det är inget fel på Bells leder, då hade du med största sannolikhet redan sett eller märkt av det. På ett eller annat sätt. I alla fall om hon hade haft gravt fel.

Varför väljer jag att röntga mina hundar kanske ni undrar? Shelties ska vara en relativt frisk ras när det gäller höfter och armbågar, sägs det. Jag vill helt enkelt veta så jag kan anpassa mina hundars liv utifrån deras förutsättningar. Om någon av dem skulle ha en felställning som gör att de inte kan t ex. träna och tävla i vissa grenar och behöver extra styrka i specifika muskelgrupper så vill jag veta det så jag har en chans att ge hunden mitt största stöd och träna den rätt för att bygga upp kroppen istället för att slita på den. En annan anledning är att jag vill ge mitt bidrag till kunskapen om rasens svagheter och styrkor till de som föder upp eller på annat sätt är engagerade i aveln inom rasen.

Så nu grubblar du inte mer på det förrän resultatet dyker upp! Punkt slut!

Bell – ett litet vattenmonster

Ådi fick ett spår på 75 meter med en 90 graders vinkel som legat 1,5 timme. Han som tidigare gått lugnt och fundersamt i spåret och inte riktigt förstått grejen men ändå alltid tagit sig fram, fick massa fart under tassarna helt plötsligt. Hej och hå vad det gick! På någon minut var han framme och hade inga som helst problem på vägen. Där kan vi snacka om att ha förstått vad det hela går ut på. Ska bli riktigt spännande och se hur han spårar nästa gång. Väldigt nöjd med herr Myrsloks fokus och fart!

Bell fick ett 600 meter långt spår med en ligg tid på 3 timmar. Jag använde bara en flaska blod upptäckte jag när spåret var klart, egentligen hade jag behövt använda två för ett så långt spår. Hon spårade bra bitvis men har problem med vinklarna och i början var hon väldigt disträ/ofokuserad. Nästa spår kommer jag därför lägga i zick-zack, 300 meter innahållandes 4 vinklar och liggtid 1,5 timme. Så får vi se hur hon hanterar det. Duktigt fröken Fluff som jobbade på bra.

Bell var verkligen helt slut igår på träningen så jag hade inte hjärta att låta henne jobba hela tiden. Vi körde Gregs kombination och satte allihopa klockrent. Härlig känsla som infinner sig när det bara klaffar och man förstår varandra.

Sedan körde vi en kortare bana där vi fick öva på en del klurigheter. Men då var Bell så trött så hon orkade verkligen inte mer, vilket märktes på farten och engagemanget. Jag lyckades inte sätta den förrän på 6:e försöket. Bell var bara med de två första och den sista. Övriga gånger sprang jag själv för att försöka komma underfund med hur jag skulle göra. Och inte heller sista gången blev det så där super bra. Men ändå, det gick. Och det fick jag vara nöjd med för den gången. Vi får öva mer på kombinationen och Gregs kombination hemma så ska de nog sitta sedan.

När vi kom hem fick Bell en 30 minuters massage och lite stretching. Skönt för trötta muskler. Nu ska hon få vila ändå tills söndag då det är dags för nybörjarcupen igen. Det blir bara långa promenader och bus, ingen agility.

Agilityloppet

Det första loppet för vår del med allt vad det innebär. Bell tyckte det var skumt att det var en annan person på banan. Så den var hon tvungen att inspektera. Efter det blev det mesta HELT fel och vi fick inte ordning på det förrän i slutet. Men det sista kändes bra i alla fall. Och jag är nöjd över att hon stannade på planen och inte gick fram till någon annan hund. Själv är jag nöjd över att jag kom ihåg banan och inte snubblade över något hinder. Det har nämligen hänt ett par gånger när jag haft noll koll på mina fötter. Resultat: Disk (5 p för deltagande)

Hopploppet

Här gick det betydligt bättre och kändes överlag helt okej. Mer fokuserat och mindre nervöst. Tyvärr gör jag så vi diskar oss här med för att jag inte tänker mig för och tar om däcket en gång till. Fast å andra sidan vad spelar det för roll, 3 poäng mer eller mindre. Resultat: Disk (5 p för deltagande)

Sammanfattning

Varför hon inte tar däcket vet jag inte. Det har aldrig hänt tidigare att hon hoppat ramen. Men troligtvis berodde i alla fall i första loppet på att det blev knasigt innan och hon inte var säker på vad jag ville. Första gången i andra loppet sprang hon bara förbi, vet inte om jag var sen med kommandot, otydlig eller om hon bara hade för hög fart och inte kontroll på sig själv. Andra gången beror nog på att jag sa ett skarpt nej till henne när hon är på väg in i tunneln. Jag har aldrig sagt nej till henne på agilityplanen innan och hon blev lite stött. Hur som helst en väldigt rolig och nyttig erfarenhet. På söndag är det dags igen och då jäklar ska vi komma runt utan disk!

Tyvärr tycker jag att det förekommer alldeles för mycket nonchalans på sådana här tillställningar. I min värld tvingar man inte hundarna genom att släpa med dem runt ringen, man tvingar dem inte heller med våld att posera på foto eller luggar dem alternativt tar i dem så de skriker i protest. Och man har inte heller så dålig koll på sin hund att man låter andra trampa på den eller släpper fram den till varenda hund som står i närheten. Man skiter inte heller i att gå ut med hunden så den måste göra sina behov inne. Och man har inte fyra hundar i en bur som är gjord för två.

Att se människor behandla sina hundar på detta sättet gör mig illa berörd och jag har svårt att hålla det i från mig. Jag tycker inte att man behandlar sin vän på det sättet. Men uppenbarligen finns det många som inte har en tanke på sitt eget uppförande.

När jag kom hem igen kramade jag om mina bästa vänner och tog dem med på en lång skön kvällspromenad i solen. Bell fick dra 1.5 kg i ca 1 km också. Skönt med lördag!

Med på agendan var även säcken som vi körde några gånger. Den är han inte speciellt förtjust i. Vad är det med shelties och säcken? Vill de inte förstöra frisyren eller vad är grejen?

Lyckades få med mig min sambo till klubben också och tvingade honom att fota.